SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÄNNLAD, p. adj.
Ordformer
(rän- (re-) 17721863. ränn- (re-) 17551876)
Etymologi
(†) som är försedd med en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar); räfflad (av ngt); kannelerad. Bottnen (i hisskorgen) belägges med jernplattor, som äro rännlade. JernkA 1846, s. 108. Kanten af detta bäcken (dvs. Östersjöns flodområde) är .. rennlad af de flod-dalar, som derifrån afgå till hafsytan. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 2 (1853). Hygiea 1858, s. 587. särsk.
a) om växts blad l. bladskaft l. bål o. d.: som har en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar) med halvcirkelformigt tvärsnitt; rännformig; fårad; konkav. Möller PrincBot. 36 (1755; om blad). BotN 1841, s. 194 (om bladskaft). (Islandslaven) liknar en liten buske, med breda, rännlade i brädden taggiga blad. LfF 1876, s. 112. jfr: (Ytan på djur l. växt kan vara) Rännlad .. (dvs.) med en eller flera längdfördjupningar, hvilkas tvärgenomskärningar äro halfcirklar. Marklin Illiger 48 (1818); jfr b.
b) om kropp l. kroppsdel: som har en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar) med halvcirkelformigt tvärsnitt; urholkad. Retzius Djurr. 209 (1772). Frammantill (är plogbenets främre rand) mera låg, bred och ränlad. Florman Anat. 1: 181 (1823). Thomson Insect. VIII (1862).
Anm. I sammanhängande text har ordet anträffats endast ss. p. adj. Flera ordböcker anföra dessutom en (sannol. konstruerad) inf. rännla med bet. ”räffla” l. dyl. Möller (1790). Dalin (1855; med hänv. till reffla). Utan uppgift om ordklass (o. därför möjl. att hänföra till RÄNNLA, sbst.) anföres formen rännla också av Tholander Ordl. (c. 1875) o. LoW (1889).
Spoiler title
Spoiler content