SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCHWEINFURTGRÖNT ʃväj3nfurt~grø2nt l. ʃvaj4n- l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal av förleden, l. SCHWEINFURTERGRÖNT ʃväj3nfurter~ osv., adj. n. sg. i substantivisk anv.
Ordformer
(furt- 1883 osv. -furter- (-further-) 1832 osv.)
Etymologi
[efter t. schweinfurtergrün; till namnet på den bajerska staden SCHWEINFURT, där färgen först tillverkades. — Jfr SCHWEINFURTERBLÅTT]
(i fackspr.) kejsargrönt (se d. o. 1). Åkerman KemTechn. 1: 597 (1832). LexKonst 1616 (1960). Anm. Förr användes äv. ordet i sin rent t. form schweinfurtergrün. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 116.
Spoiler title
Spoiler content