SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1997  
STÖDJA stø3dja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Eldh Myrth. 144 (1723) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. stödje) VDAkt. 1735, nr 609, FörsäkrHafveristadga 1750, s. 41); förr äv. STÖDJE, sbst.1, n.; säkert anträffat bl. i pl. obest. -en (BoupptSthm 1671, s. 1628, Bil.) l. möjl. -er (se ovan).
Ordformer
(-a 1691 (ss. obj.). -e 1671 (efter prep.)—1714 (ss. obj.). -er, pl. 1735—1750. -o 1643 (ss. obj.). -or, pl. 1723 osv.)
Etymologi
[sv. dial. stödja, stöd, stötta; jfr fvn. styðja, nor. dial. stydje, dets.; sannol. till STÖDJA, v.1, l. STÖD, sbst.1]
1) (†) om förhållandet att ngt är till stöd för ngt, stödjande, stöd (se STÖD, sbst.1 3). Åthskillige Ståckar och bräden till Stödie emoot Huuset på sijdorne. BoupptSthm 1671, s. 1629, Bil. Knikt som fogas på hwar sijda om Bogsprötet hwar af thet hafwer sin stödia. Rålamb 10: 28 (1691).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ngt som är till stöd för ngt, särsk.: stötta l. stör l. stöd (se STÖD, sbst.1 2); förr äv. om stödjande l. bärande ställning o. d. 6: Stockar till Stödien under bielkerne in J Huuset. BoupptSthm 1671, s. 1628, Bil. Emedan tiden är inne på hwilken afmåssandet på Tornet och Kyrckiotaket bör företagas, och den halte Carl, som detta arbete will sig åtaga, icke tilltroor sig at skaffa sådane stödie eller stånd hwar af han sig kan betiena på sielfwa torn spirorne, uthan äskar Byggemästares tilhielp. VDAkt. 1714, nr 47. Låga trän uppå hwilka jemte tilhjelp af stödjor rankorne äro upbundne 2 al(nar) från jord. Palmstedt Res. 86 (1779). Sedan gärdesgården war färdig, högg jag 3 1⁄2 alns långa pil-quistar, som .. störades ned wid hwart 4:de par stör, och träddes en stark hank öfwer både stör-paret och pil-quisten; desze äro nu grönskande och lefwande stödjor, för ewärdeliga tider. SamlRönLandtbr. 3: 330 (1779).
3) (†) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2, = STÖD, sbst.1 4. (Han har) effter alla mögeligheet .. sigh ther om beflijtat, sina älskelighe Föräldrar en ödmiuk Son, een trogen Stödio, en dagheligh Hugnadt och een ålderdoms tröst at blifwa. Gallius AÅkeson G 1 a (1643). När Tiden åker fort, igenom Dag och Natt, / Hon ändtlig hinner fram, ej utan mycken Möda, / Dit Åldren plägar sig med Stödjor undanstöda. Eldh Myrth. 144 (1723, 1725).
Ssg (till 2; †): STÖDJE-SPIK. spik att användas för spikning i l. fastsättande l. fixerande av ”stödja”. VDAkt. 1713, nr 130.
Spoiler title
Spoiler content