publicerad: 2015
fördriva
för·driva
verb
fördrev, fördrivit, fördriven fördrivet fördrivna, pres. fördriver • driva bort; få tid att gå: fördriva tiden med kortspel
Finita former | |
---|---|
fördriver | presens aktiv |
fördrivs (fördrives) | presens passiv |
fördrev | preteritum aktiv |
fördrevs | preteritum passiv |
fördriv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att fördriva | infinitiv aktiv |
att fördrivas | infinitiv passiv |
har/hade fördrivit | supinum aktiv |
har/hade fördrivits | supinum passiv |
Presens particip | |
fördrivande | |
Perfekt particip | |
en fördriven + substantiv | |
ett fördrivet + substantiv | |
den/det/de fördrivna + substantiv | |
den fördrivne + maskulint substantiv |