SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
landshövding
lands|­hövd·ing substantiv ~en ~ar den högste ämbets­mannen i ett län
Singular
en landshövdingobestämd form
en landshövdingsobestämd form genitiv
landshövdingenbestämd form
landshövdingensbestämd form genitiv
Plural
landshövdingarobestämd form
landshövdingarsobestämd form genitiv
landshövdingarnabestämd form
landshövdingarnasbestämd form genitiv