publicerad: 2015
pendyl
pend·yl
[pendy´l]
substantiv
~en ~er • finare bords- el. väggur med pendel
Singular | |
---|---|
en pendyl | obestämd form |
en pendyls | obestämd form genitiv |
pendylen | bestämd form |
pendylens | bestämd form genitiv |
Plural | |
pendyler | obestämd form |
pendylers | obestämd form genitiv |
pendylerna | bestämd form |
pendylernas | bestämd form genitiv |