publicerad: 2015
stödja
stödja
hellre än stöda
verb
stödde, stött, stödd n. stött, pres. stöder el. stödjer • ge stöd – I sammansättn. stödje-.
Finita former | |
---|---|
stöder (stödjer) | presens aktiv |
stöds (stödes) | presens passiv |
stödde | preteritum aktiv |
stöddes | preteritum passiv |
stöd | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stödja (stöda) | infinitiv aktiv |
att stödjas (stödas) | infinitiv passiv |
har/hade stött | supinum aktiv |
har/hade stötts | supinum passiv |
Presens particip | |
stödjande | |
Perfekt particip | |
en stödd + substantiv | |
ett stött + substantiv | |
den/det/de stödda + substantiv | |
den stödde + maskulint substantiv |
stödja sig
• ta stöd; åberopa: stödja sig på den senaste forskningenOrdform(er) stödja sig