publicerad: 2015
störta
störta
verb
~de ~t 1 få att falla rakt nedåt; om flygplan haverera2 tvinga bort från makten: Chrustjev störtades 1964 – De flesta sammansättn. med stört- hör till störta 1.
Finita former | |
---|---|
störtar | presens aktiv |
störtas | presens passiv |
störtade | preteritum aktiv |
störtades | preteritum passiv |
störta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att störta | infinitiv aktiv |
att störtas | infinitiv passiv |
har/hade störtat | supinum aktiv |
har/hade störtats | supinum passiv |
Presens particip | |
störtande | |
Perfekt particip | |
en störtad + substantiv | |
ett störtat + substantiv | |
den/det/de störtade + substantiv |
störta in
• springa inInfinita former att störta in infinitiv aktiv Presens particip instörtande Perfekt particip en instörtad + substantiv ett instörtat + substantiv den/det/de instörtade + substantiv
störta sig
• äv. röra sig häftigt framåtOrdform(er) störta sig