publicerad: 2021
rygg
ryggen ryggar
rygg·en
substantiv
●
bakre delen av bålen från halsen till svanskotan; på människa el. djur
ligga på rygg; simma på rygg; räta på ryggen; han bar säcken på ryggen; hon stod med ryggen mot dörren och såg inte vem som kom in; han hälsade genom att dunka honom hjärtligt i ryggen; hon satte upp barnet på hästens rygg
○
spec. med tonvikt på ryggrad och omkringliggande muskler etc., som håller kroppen upprätt
hans raka rygg; hon har problem med ryggen
○
äv. om motsvarande del på klädesplagg eller dylikt
klänningen hade knäppning i ryggen; jackan var för kort i ryggen
○
äv. om analog del av annan företeelse, särskilt om baksidan av något el. om långsträckt upphöjning på något
stolen var stoppad i ryggen; bokens titel stod på ryggen
○
äv. bildligt, särskilt med tanke på positionen bakom någon el. något
det går an så länge man kan gömma sig bakom ryggen på andra
○
äv.
ryggsim
200 meter rygg
binda ris åt egen rygg
se
ris
falla någon i ryggen
anfalla någon bakifrånkavalleriet gjorde en kringgående rörelse och föll fienden i ryggen
gå bakom ryggen på någon
göra något utan någons vetskaphan hade gått bakom ryggen på styrelsen vid flera tillfällen
ha ryggen fri
vara garderad mot efterräkningarsom säljare kan du inte räkna med att ha ryggen fri bara för att huset genomgått en besiktning – det kan dyka upp dolda fel i efterhand
hålla någon om ryggen
stödja eller beskydda någonfifflande makthavare som håller varandra om ryggen
inte röra någon i ryggen
inte angå eller bekymra någon det allra minstamånga hade invändningar när hon utnämndes till vd men det rörde henne inte i ryggen
kröka rygg
visa sig underdånigmånga äldre skulle aldrig få för sig att kröka rygg för det sociala utan lever hellre på havregryn och vatten
lägga benen på ryggen
se
ben
råg i ryggen
se
råg
skjuta rygg
kraftigt böja ryggen uppåtom katt:
en katt uttrycker obehag genom att skjuta rygg
(stå) med ryggen mot väggen
(vara) i svårt trångmåloch i behov av omedelbar hjälp
ta rygg på någon
lägga sig tätt bakom någon och få draghjälpt.ex. vid löp- el. travtävling:
hon tog rygg på sin konkurrent och passerade henne vid vätskestationen
○ äv. bildligtde slank in på festen genom att ta rygg på en pressfotograf
vända någon ryggen
överge någonhans gamla vänner vände honom ryggen när han började dricka igen
vända ryggen till
visa sig hård och avvisande (mot någon)hon försökte prata med honom men han vände ryggen till
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag);
fornsvenska rygger; gemensamt germanskt ord av omdiskuterat urspr.