publicerad: 2021  
vrida vred vridit vriden vridna, presens vrider
verb
vri`da
ibland med partikel, sär­skiltav, fram, om, på föra (något) runt dess egen axel eller runt en fast punkt
JFR 1veva
någon vrider (av/fram/om/på) något
någon vrider (av) något
någon vrider (fram) något
någon vrider (om) något
någon vrider () något
någon vrider något (någonstans) någon vrider på något
vrida på huvudet; vrida om nyckeln; vrida visaren ett kvarts varv; vrida nacken av en höna; han lyckades vrida vapnet ur händerna på rånaren; hon började nervöst vrida på sina ringar
äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för på­verkan (av olika slag) av politiskt skeende
vrida politiken åt vänster
vrida klockan till­baka se klocka
vrida och vända på något betrakta något ur olika (syn)vinklarofta utan att komma till någon slut­sats: de vred och vände på argumenten för att komma under­fund med vilket beslut som var det rätta
vrida sina händer se hand
belagt sedan 1430–50 (Hertig Fredrik av Normandie); fornsvenska vriþa; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1vred!!
vridavridande, vridning
Ur led är tiden; ve att jag blev den
som föddes att den vrida rätt igen. Shakespeare, Hamlet (1602, i över­sättning av C. A. Hagberg 1847-51)