publicerad: 2021  
1beta betade betat
verb
be`ta
1 äta gräs eller löv el. andra växt­delar; särsk. om boskap
djur betar (något)
fåren betade vid dikes­kanten
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska beta; bildn. till 1bita 1, med urspr. bet. 'komma någon att bita'
2 föra (boskap) på bete
SE 1bete 1
någon betar djur
säterjäntan betade sina kor i fjället
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen
3 skydda (ut­säde eller dylikt) genom kemisk behandling
JFR stöpa 2
någon betar något (med något) (mot något)
ut­säde betas inte längre med kvick­silver­preparat
○ äv. i fråga om varm­vatten­behandling med liknande funktion
belagt sedan 1860; se ur­sprung till 1beta 4
4 kemiskt för­bereda (ytan hos) något material för att göra det mot­tagligt för huvud­behandlingen
någon betar något (med/i något)
någon betar något (i något)
någon betar något (med något)
före galvanisering måste stål­ytan betas; tyget betas före färgning, så att det kan binda färg­ämnet
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska beta; urspr. 'få något att bita sig in i (något)' och av samma urspr. som 1beta 1; besläktat med betsa
5 förse (fälla, kork eller dylikt) med bete
SE 1bete 2
någon betar något (med något)
rått­fällan betas med en bit ost
belagt sedan 1778; till 1bete 2
6 var­dagligt straffa ett bridge­kontrakt eller dylikt
SE straffa 2
någon betar något
genom att saka hjärterkung betade Öst kontraktet
belagt sedan 1951; till 1bet 2
betabetande, betning
beta av
2beta betog betagit, presens betar
även åld.
betaga betog betagit, presens betager
be·tag·it
verb
[-ta´-]
1 mindre brukligt få (någon) att förlora
obetagen
någon/något betar någon något
någon betar någon något
något betar någon något
publikens miss­nöje betog honom lusten att fort­sätta
belagt sedan 1434 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska betaka; efter lågtyska benemen med samma betydelse, till nemen 'ta'
2 mindre brukligt förtjusa på oemotståndligt sätt
någon/något betar någon
någon betar någon
något betar någon
hennes charm betog honom helt
○ ibland äv. överväldiga
en oerhörd skräck betog honom
belagt sedan ca 1620
3beta betan betor
bet·an
substantiv
be`ta
1 ofta i sammansättn. typ av växt med starkt förtjockad, närings­rik rot som ger födo­ämnen av olika slag
JFR mangold
foderbeta; gulbeta; polkabeta; rödbeta; sockerbeta
○ sär­skilt (som kort­form) sockerbeta
betplockningskampanj
belagt sedan ca 1500 (Sex ekonomiska traktater); fornsvenska beta; av lat. be´ta med samma betydelse
2 mindre brukligt (mat)bit
en beta bröd
belagt sedan ca 1430 (Själens tröst); fornsvenska biti, bethe; gemensamt germanskt ord, eg. 'det av­bitna'; till 1bita!!
3 i vissa ut­tryck och sammansättn. smärtsam erfarenhet
minnesbeta
efter den betan tog han det försiktigare i fort­sättningen
belagt sedan 1769
4beta betat, plural betan el. beta
bet·at
substantiv
be´ta
● andra bok­staven i det grekiska alfabetet särsk. som beteckning på den andra i ordningen i vetenskapliga samman­hang
belagt sedan 1779; av lat., grek. be´ta