publicerad: 2021  
dov dovt dova
adjektiv
[då´v]
1 som är klang­lös och har låg ton­höjd om ljud
det dova åskmullret i fjärran
belagt sedan 1785; trol. av lågtyska dof 'döv'; jfr ur­sprung till duven, döv
2 obestämt obehaglig och olycks­bådande om känsla, stämning och dylikt
en dov smärta; det dova miss­nöjet bland befolkningen; ett dovt hat mot förtryckarna
äv. om luft m.m. tryckande som före ett åsk­väder och dylikt
luften var dov och mycket het
belagt sedan 1842