publicerad: 2021
eter
etern etrar
etr·ar
substantiv
1
typ av organisk förening som bildas genom avlägsnande av vatten från alkoholer och ketoner
belagt sedan 1850;
ur grek. aithe´r 'det tunnaste; luften (ovan molnen)', till ai´thein 'brinna'
2
en färglös, flyktig vätska med karakteristisk lukt förr ofta anv. som narkosmedel
eterbedövning; eterlukt; eterrus; dietyleter
andas in eter
belagt sedan 1759
3
vanligen bestämd form
atmosfär
strålningen går ut i etern
○
spec. om atmosfären som förmedlare av radiovågor
etermedier
nu är vi ute i etern – godafton kära lyssnare!
○
ursprungligen om tänkt ämne som antogs uppfylla alla tomrum och tränga igenom all materia
förr uppfattades ljuset som en vågrörelse i etern
belagt sedan 1809