publicerad: 2021  
glans glansen
glans·en
substantiv
1 jämnt åter­sken från blank yta
JFR 1lyster 1, skimmer
glanspapper; guldglans; högglans; återglans
vårsolens glans; hennes ögon lyste med en feber­aktig glans
○ äv. om (åter)sken från ljus­källa
stjärnglans
månens milda glans
○ äv. bildligt, spec. med ton­vikt på strålande skönhet el. prakt
där stod bruden i all sin glans
○ spec. äv. i ut­tryck för närhet till berömd person (vilket kan ge prestige)
många ville sola sig i glansen av super­stjärnan; kungligheterna spred glans över till­ställningen
i sin glans dagar se dag
(klara något) med glans (klara något) på ett mycket bra sättdansarna klarade koreografins tekniska svårigheter med glans
belagt sedan 1626; av tyska Glanz med samma betydelse; besläktat med glänta
2 vanligen i sammansättn. typ av glänsande mörk sulfit­förening av vissa metaller m.m.
JFR 1glimmer
blyglans; järnglans; koboltglans; kopparglans
belagt sedan 1687