publicerad: 2021
kö
kön köer
kö·er
substantiv
1
ordnad rad av personer som väntar på sin tur
köbildning; biljettkö; matkö
(i) kö (till något)
en lång kö; stå i kö; ställa sig sist i kön; gå före i kön; kön ringlade sig runt hörnet
○
äv. i fråga om annat än personer
○
ibland mer el. mindre bildligt i uttryck för konkurrens om något åtråvärt
storlagen i NHL stod i kö för att köpa unga svenska ishockeyspelare
○
spec. med tonvikt på väntan
belagt sedan 1841;
av franska queue 'svans; käpp; rad'; av lat. cau´da 'svans; stjärt'
2
den sista delen av (tävlings)grupp
JFR
2tät
hon fick en dålig start och hamnade i kön
belagt sedan 1816
3
käppliknande biljardredskap som man stöter på bollen med
belagt sedan 1795