publicerad: 2021  
kön köer
kö·er
substantiv
[kö´]
1 ordnad rad av personer som väntar på sin tur
köbildning; biljettkö; matkö
(i)(till något)
en lång kö; stå i kö; ställa sig sist i kön; gå före i kön; kön ringlade sig runt hörnet
äv. i fråga om annat än personer
ibland mer el. mindre bildligt i ut­tryck för konkurrens om något åtrå­värt
stor­lagen i NHL stod i kö för att köpa unga svenska ishockeyspelare
spec. med ton­vikt på väntan
kösamhälle; bostadskö; daghemskö; telefonkö; tomtkö
belagt sedan 1841; av franska queue 'svans; käpp; rad'; av lat. cau´da 'svans; stjärt'
2 den sista delen av (tävlings)grupp
JFR 2tät
hon fick en dålig start och hamnade i kön
belagt sedan 1816
3 käpp­liknande biljard­redskap som man stöter på bollen med
belagt sedan 1795