publicerad: 2021  
nöta nötte nött, presens nöter
verb
nö`ta
● göra materialet (hos något) tunnare och svagare genom friktion vid lång­varig an­vändning
JFR skava 1, slita 1
nötyta
någon nöter (bort/ner/ut) något
någon nöter (bort) något
någon nöter (ner) något
någon nöter (ut) något
någon nöter på någon/något
någon nöter på någon
någon nöter på något
barn nöter mycket kläder
○ ibland med ton­vikt på resultatet (ofta ett hål) med partikel, sär­skiltbort, ner, ut
nöta hål på byxorna; nöta ut skorna; fläcken kommer att nötas bort så småningom; nöta ner tröskeln
○ äv. bildligt
gamla nötta fraser; nöta på var­andra; de ständiga grälen nötte på nerverna
○ spec. i ut­tryck för fort­gående (o)verksamhet
den här säsongen har hon mest fått nöta (reserv)bänken
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska nöta '(åt)njuta; förtära; bruka (ideligen); nöta'; besläktat med njuta
nötanötande, nötning
nöta in