publicerad: 2021  
ostyrig ostyrigt ostyriga
o|­styr·ig
adjektiv
o`styrig
● svår att få att lyda och vara lugn om person
JFR bråkig
när barnen blev ostyriga röt han åt dem
○ äv. om svårhanterlig före­teelse
hon strök det ostyriga blonda håret ur pannan
○ äv. om handling eller dylikt
en ostyrig, pojk­aktig hälsning
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ostyrogher; efter lågtyska unstürich med samma betydelse; besläktat med styra