publicerad: 2021  
ruffig ruffigt ruffiga
ruff·ig
adjektiv
ruff`ig
1 ner­sliten och otrivsam om lokal, byggnad eller dylikt
JFR ruskig 1, sjaskig
klubben fick hålla till i en ruffig källarlokal
belagt sedan 1884; trol. till sv. dial. ruff 'trumpen, ohyfsad person'; till lågtyska ruffen 'arbeta hastigt och slarvigt'
2 hård och ojust om (spelare i) lag­boll­spel, t.ex. fot­boll
ruffig (mot någon)
en ruffig match
belagt sedan 1924; till 2ruff!!