publicerad: 2021
spänna
spände spänt, presens spänner
verb
1
ibland med partikel, särskiltåt
sträcka (elastiskt material) med stor kraft (ibland nästan till bristningsgränsen)
JFR
strama 2
någon spänner (åt) något
spänna bågen; spänna hanen på bössan; spänna åt svångremmen
○
spec. med avseende på muskel, kropp eller dylikt i syfte att bereda sig för kraftansträngning
spänna benmusklerna; spänna sina krafter
○
äv. i fråga om skärpning av andra sinnen
de spände sina öron för att uppfatta det svaga ljudet
spänna blicken i någon
se
blick
spänna ögonen i någon
se
öga
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag);
fornsvenska spänna; besläktat med
spinna; jfr ursprung till
motspänstig,
spänstig
2
ofta med partikel, särskiltfast, för, på, upp
fästa (någon/något) med spännen
någon spänner (fast/på) någon/något
någon spänner (fast) någon
någon spänner (fast) något
någon spänner (på) någon
någon spänner (på) något
spänna fast bindningarna; spänna fast säkerhetsbältet; spänna fast barnen; spänna på sig bältet; spänna sadelgjorden
○
spec. med avseende på dragdjur
någon spänner (för) djur
spänna för hästarna; spänna hästarna för skrindan
○
äv.
fästa (upp)
någon spänner (upp) något
hon spände upp några tvättlinor
belagt sedan 1430–50
Konung Alexander
3
vara
spänd så att det syns el. känns etc.
något spänner
huden spände mellan revbenen; byxorna spände över baken
○
äv. i opersonlig konstruktion
det spänner (någonstans)
det spände i bröstet
belagt sedan 1690
4
täcka
något spänner över något
boken spänner över ett stort ämnesområde
belagt sedan 1902
spännaspännande