ALLIERA al1ie4ra l. —32, v. -ade. vbalsbst. (mindre br.) -ANDE, -ING; jfr (för bet. I) ALLIANS.
Etymologi
[af t. alliieren, fr. allier, af lat. alligare, förbinda; jfr ALLIGERA]
I. i fråga om förbindelse med personer, stater o. d.; jfr ALLIANS.
a) refl.: förbinda sig (med ngn).
α) om förbund i syfte att gm gemensamt uppträdande vinna vissa mål; urspr. om förbund mellan (oberoende) stater, i sht åsyftande gemensamhet i anfall l. försvar; i utvidgad bet. om dylik förening mellan olika politiska partier o. riktningar osv. Det säges, att tsaren allierat sig med franska republiken. Vänstern har allierat sig med socialdemokraterna. Att man .. icke allierade sigh i synnerhet (dvs. särskildt) med protecteuren (dvs. protektorn Oliver Cromwell), uthan i gemeen på Cronan (dvs. med engelska staten). RARP V. 2: 226 (1655). Sahlstedt (1769). Dalin (1850). NF 1: 476 (1875).
β) (mindre br.) om släktskapsförbindelse (i sht gm giftermål). Uppkomlingen sökte alliera sig med högadliga familjer. Then vnge personen .. Kan blifva allierad med stort folk. Rydelius Förn. 413 (1737).
b) (mindre br.) förena (ngn med sig), ofta med bibetydelse af att föreningens ändamål ej är så prisvärdt. Han har allierat med sig en del tvetydigt folk. jfr Almqvist (1842).
