[af mnt. begiften; jfr ä. holl. o. ä. t. begiften, eng. begift samt GIFT i bet. gåfva]
(†) begåfva; jfr följ. Man ärar gudh j them (dvs. helgonen), och them j gudhi, ther aff ath gudh them så begifftat haffuer. O. Petri 1 Underv. A 7 a(1526). (Adam o. Eva) wåro til fridz medh thet som the medh begifftade wåro. Dens. Guds ord A 3 b(1528). Rentthe Klosther haffua monga landboor, ther the medt begifftede äre. G. I:s reg. 6: 157(1529).
