BEGIFVANDE beji4vande, i Sveal. äfv. 0302 (begi´fvande Weste; bej`ivande Almqvist), n.; best. -et; pl. (mindre br.) -en.
vbalsbst. till föreg. — särsk. motsv. BEGIFVA II 4 (jfr äfv. I 5).
1) (företrädesvis i skriftspr.) (ngns) medgifvande (att ngt må ske l. existera), tillåtelse, samtycke, tillstädjande; oftast styrdt af prep. med l. utan. Efter Krigs-Befälets egit begifvande. 2 RARP 4: 471 (1727). Kon. Kristofer .. måste förbinda sig att endast med Svenska rådets begifvande utdela län. Forssell Hist. 1: 10 (1869). Qvinna och minderårig ega rätt att utan målsmans begifvande göra insättningar å egen sparbanksbok. Sv. alman. 1884, s. 44. Med begifvande af .. markis A. har .. B. ordnat och utgifvit dessa dyrbara dokument. Wirsén i VL 1899, nr 172, s. 3. — i numera föga br. uttr. Bevillning i penningar beror på et frivilligt begifvande. Ad. prot. 1786, s. 99. Så vallas man, lik en fårskock, ur ena rummet i det andra, utan begifvande att taga ett steg tillbaka. Rydqvist Resa 171 (1838). Då begifvandet skett utan vilkor. SFS 1841, nr 24, s. 10.
2) (numera föga br.) konkretare: eftergift l. medgifvande (särsk. åt ngn l. ngt). Presteståndets begifvanden vid revolutionsriksdagen 1809 — 1810. Ekelund Fäd. 2: 215 (1831). Fersens affärd var ett begifvande åt Gustaf och hans planer. Crusenstolpe Mor. 1: 255 (1840). Der ser man frukten af begifvanden och reformer! Dens. CJ III. 2: 248 (1846).
3) (†) medgifvande (att ngt förhåller sig på ett visst sätt), instämmande. Vattnet .. har, efter vår Vattu-profvares eget begifvande, en lockande sötma. Chydenius 213 (1765). Med detta tysta begifvande lemnade man .. theorien derhän. Törneros Bref 1: 286 (1827). Den Ryske diplomaten .. yttrade hvarjehanda om Polska uppresningen .., hvilket .. föranledde några begifvanden och öppenhjertigheter å den andras sida. Rydqvist Resa 262 (1838).
