BETIMMELIGEN, adv.
Etymologi
[fsv. betim(m)elige, efter fd. betimeligen, bildadt till betimen, i rätt tid, tidigt, af prep. bi, be (se BE-, BI(-)) o. time, tid (se TIMME); jfr eng. betime(s), äfvensom BITTIDA]
(†) i rätt tid, tidigt. Effterty Kon. Höghmechtigheetz Sendebudh och Fullmechtige aff Danmarck, så betijmmeligen samma Dagh .. tilstädes mötte, effter som Recessen inneholler och vthwijsar. Tegel G. I 1: 201 (1622; efter d. källa; jfr G. I:s reg. 5: 275).
