SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1907  
BETIMRA, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[jfr mnt. o. holl. betimmeren, t. bezimmern; se BE- o. TIMRA]
(†)
a) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] timra byggnader m. m. på (en plats) l. i (en ström) o. d. Månge Strömmar som förr lågo öde, (äro nu) betimbrade, medh Hambrar besatte och nyttige giorde. RARP 3: 254 (1642).
b) [jfr liknande anv. i mnt. o. holl.] förse l. förstärka l. omgifva med timmer l. timmerverk. Skepp, som .. äre .. så förbygde och betimrade, at the åtminsta 14. Stycken eller mera til sin defension föra kunne. Stiernman Com. 2: 403 (1645).
Spoiler title
Spoiler content