publicerad: 1909
BIHÄNGSLE, n.; pl. -en.
Etymologi
(†) zool. bihang (se d. o. 1 a); jfr VIDHÄNGSLE. Det första (släktet cikader) kalladt Otiocerus, utmärker sig medelst några egna antennformiga bihängslen på sjelfva antennerna. Årsber. t. VetA 1822, s. 206.
Spoiler title
Spoiler content