SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIIKTUS bi3~ik2tus, r.; best. -en; pl. =, äfv. -ar.
Etymologi
[jfr t. nebeniktus; se BI-, prefix1 2]
(föga br.) bitryck i vers(schema). Hypothesen om en biictus på andra stafvelsen i jonikern (måste) lemnas derhän. Kræmer Metr. 1: 70 (1874).
Spoiler title
Spoiler content