SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DALLER dal4er, sbst.1, n.; best. dallret.
Etymologi
[jfr sv. dial. daller (Rietz); bildadt af DALLRA efter mönstret af BULLER till BULLRA, SKVALLER till SKVALLRA o. d.]
(tillf.) vbalsbst. till DALLRA: dallrande, dallring; jfr särsk. DALLRING 1. Solen leker på kojorna / Och gungar i grenarnes daller. Quiding Hvidehus 21 (1899).
Ssg, se under DALLRA.
Spoiler title
Spoiler content