DALLA dal3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. dalla (Skåne, Halland, Blekinge; Rietz). Ordets etymologi är osäker; sannol. är det dock bildadt till den ordstam som ingår i DALLA, v.; jfr särsk. nor. dalla, svänga fram o. tillbaka, dingla, hänga o. slänga]
(i bygdemålsfärgadt spr.) träställning, antingen fristående på golfvet l. nedhängande från taket, o. afsedd att uppbära lampa, ljus l. torrvedsstickor. Skötseln af blosset kräfde mycken tid; ständigt måste sticka ombytas i dallan och dessemellan fingo utbrända delar afbrytas och bortkastas. S. L. Törnquist i Sk. saml. III. 1: 57 (1894). — jfr LAMP-, LJUS-DALLA.
