SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
DINOTERIUM di1note4rium l. -å- l. -ω- (dinåtériumm Dalin), n.; best. -iet; i best. anv. äfv. utan slutartikel; pl. -ier.
Ordformer
(ofta skrifvet dinotherium)
Etymologi
[jfr t. dinotherium, eng. dinothere, dinotherium, fr. dinothère, dinothérion, af nylat. dinotherium (tidigast deinotherium), af gr. δεινός (se DINOSAURIE), o. ϑηρίον, vildt djur (jfr PALEOTERIUM o. TERIAK). Namnet bildades af tysken J. Kaup (se Isis 1829, s. 401)]
paleont. (individ af) ett under tertiära tiden lefvande snabeldjur, utmärkt bl. a. gm sin kolossala storlek samt nedåt riktade betar i underkäken. En af de märkvärdigare djurformerne är Dinotherium, hvaraf hela cranium fanns i tertiärformation i Rheinhessen. Sundevall Årsber. t. VetA 1837—40, s. 459. Vigtigast af de (under miocenperioden) nytillkomna formerna äro elefantdjuren, mastodonter och dinotherier. Nathorst Jord. hist. 917 (1894).
Spoiler title
Spoiler content