SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
DINKA diŋ3ka2 l. 40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[af monsingspråkets dinka (Ridderstad Samvetet 1: 432 (1851), Thesleff Sthms förbrytarspr. (1912))]
(i vissa trakter, åtm. i Sthm o. Malmö, vulg.) tarfligt fickur. Uhrström Sthms skolpojksspr. 29 (1910). Dens. Stockholmska (1911). (Han) drog fram sitt fäderneärfda spindelur. — Dä va en lustig dinka, sade Östman. Dä ju ett tornur. Engström Guldbåg. glasög. 17 (1911). — jfr SILFVER-DINKA.
Spoiler title
Spoiler content