GUTT gut4, sbst.2, i bet. 2 (i sht i handelsspråk) äv. GUT gɯ4t, ofta med mer l. mindre eng. uttal, sbst.3, r. (TIdr. 1882, s. 61 osv.), äv. n. (Östergren(1926)); best. -en, ss. n. -et.
Ordformer
(vanl. skrivet gut)
Etymologi
[liksom d. gut av eng. gut (catgut, silkworm gut, silk-gut), urspr.: tarmkanal, feng. guttas, m. pl., inälvor, eg.: utgjutningskanal l. dyl.; till feng. ȝēotan, gjuta (se GJUTA, v.)]
1) med. om tråd av tarmar av vissa däggdjur; i ssgn KATT-GUTT.
2) (i fackspr., i sht fisk.) benämning på visst slags silke som i form av strängar erhålles ur inälvorna av (omedelbart före kokongspinningen) dödade silkesfjärilslarver o. som bearbetas till tafsar på fiskredskap, till hattflätor o. d.; äv.: föremål (tafs o. d.) av sådant silke. TIdr. 1882, s. 61. Till kastlina söker man få den allra bästa gut. Schröder Fiske 88(1900). VaruförtTulltaxa 1: 163(1912). Hammarström Sportfiske 27(1925).
