publicerad: 1930
HARKA har3ka2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr sv. dial. harka, hark, knarra, skrapa (om ljud), motsv. d. harke, harkla, nor. harka, knarra, rossla, isl. harka, skrapa, shetländska hark, harkla, nt. harken, skrapa, harkla, t. (Schweiz) harchelen, rossla; jfr äv. sanskr. kharjati, knarrar, gr. κράζειν, kraxa, gnissla, skria; urspr. ljudhärmande; jfr HARK, HARKA, sbst.1, HARKLA, sbst. o. v., HARSKA, HARSKLA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr. o. refl.: harkla, harkla sig. Almqvist AmH 1: 234 (1840). Sundén (1885). Östergren (1926).
Spoiler title
Spoiler content