[jfr sv. dial. hark, möda, besvär, krasslighet, motsv. dan. o. nor. dial. hark med liknande bet. o. isl. hark, hård medfart, larm, tumult; till HARKA, v.2]
(†) oväsen, larm, gny. Twå Män .., hwilka sig emellan trätte och hårdeligen kijfwade, at mig tycktes lijka som the medh sitt harck och bulrande, skulle wäckia op migh. HanssonDröm. A 1 b(c. 1680). En Soldat som har alzintet merke / Af Krjgetz hårda Leek och Wapne-braketz harke. Spegel GW 279(1685). jfr Dens.(1712).
