SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KIMMERMÖRKER, n.; best. -mörkret.
Etymologi
[bildat till KIMMERIER 1 o. KIMMERISK 1; jfr KIM, sbst.3]
(†) tjockt mörker. I kimmer mörkret vårt. ORudbeck d. y. Vitt. 67 (1693). jfr: Du (dvs. Torneå) boor nu i ett tiockt bedröfwat Kimi-mörcker. Dahlstierna (SVS) 103 (1698).
Spoiler title
Spoiler content