[sv. dial. kimpa, bylte, besvär, trångmål l. dyl. (Sundel), kimpo (Finl.), knippe, bunt; jfr nor. kimbel, stor bunt gräs m. m., fnor. kimbull, bunt, knippe; i avljudsförh. till fht. kembil, länk; av germ. kemb, trycka ihop]
(†) trångmål; (obehaglig) affär (vari ngn är l. blir inblandad). War och en kommen i kimpone medh (dvs. jämte Peder Sunnanväder och Mäster Knut) doch genom ringa brott, benembd Her Peder Matthei. Svart G1 112(1561). Aldrigh haffwer han talat med henne sedhan, myckit mindre gångit till henne med Sawila Marco om nogon förlickningh, bidiandes Gudh bewara sigh ifrån hennes kimpa. BtÅboH I. 8: 147(1636).
