RAMGLUGG ra3m~glug2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) ram(n)glugg; till RAMM, sbst.4]
(bygdemålsfärgat på Gotl.) glugg högst uppe på ett (kyrk)torn, högsta tornglugg (eg.: som passar för korpar); jfr KORP-LUCKA 1. Tiden 1848, nr 224, s. 4.
