SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAMENERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
Etymologi
[av fr. ramener, av re- (se RE-) o. amener, av à, åt, o. mener, köra, föra m. m., av vulgärlat. minare, av lat. minari (se PROMENERA)]
(†)
1) komma (ngn) att få en gynnsammare inställning, återvinna (ngn) för sig. Om E. K. M. haft anledningar att tro nationen missnöjd, har det aldrig varit för sent att ramenera densamma. Rosenstein 3: 306 (1788).
2) ridk. samla.
a) med avs. på galopp. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 37 (1836).
b) med avs. på häst: tvinga (häst) att böja halsen o. sänka huvudet samt hålla bakbenen under sig. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 57 (1836). jfr: Hufvudets ramenering. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 67 (1836).
Spoiler title
Spoiler content