REVBENSSPJÄLL re3vbens~spjäl2, i vissa trakter äv. 40~1, vard. (i sht i vissa trakter) äv. reb3ens~ l. räb3- (reb`enspjäl´SpråkvNUtt.; jfr LoW(1889) o. Kock Akc. 2: 99 (1884)), äv. (numera knappast br.) REVBENSBJÄLL ~bjäl2, förr äv. REBENSPEL l. REBENSPELL, n.; best. -et; pl. =.
[jfr sv. dial. ribbensperr, ribbenspjärr, ribbuspjäld, reb(b)enspjäll m. m., ä. d. ribbe(n)-spær samt nor. ribbenspærstek; av mlt. ribbesper l. lt. ribb(en)sper, revbensspjäll, eg. det spett varpå revbensstycket stektes (varav t. rippe(n)speer, rippspeer), av ribbe, rebbe, revben (se RIBBA, sbst., o. REV, sbst.4), o. sper, spjut (se SPÄRR, lans o. d.); formerna -spjäll o. -spel(l) möjl. beroende på anslutning till SPJÄLL, (plåt)skiva o. d. (med sidoformen späll); formen -bjäll beroende på anslutning till -bjäll i FOTA-BJÄLL]
(stek av) revbensstycke av svin; stundom äv. (i sht i pl.) om del av sådant (stekt) revbensstycke, bestående av ett l. två revben med vidsittande kött (jfr REVBENSSPJÄLLS-STYCKE). VarRerV 27(1538). Steken bestod af färska refbensspjäll. Ödmann Hågk. 22(1801; uppl. 1918). Vid tillredningen knäckas benen, och revbensspjället stekes i ugn, gärna tillsammans med frukt .. (t. ex.) äpplen. 2SvUppslB 23: 1262(1952). — särsk. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om motsvarande parti av en människas kropp; äv. om (Adams) revben. Ännu vandrar jag så ensam på jorden, som om Adam aldrig förlorat något refbenspjell. Snellman Gift. 1: 11(1842). Jag avskyr alla krokodiler som kommer för att hugga sig ett stycke av mitt revbensspjäll! Ekelöf Malraux FörtvEj 201 (1944; i bild).
Ssg: REVBENSSPJÄLLS-STYCKE. stycke av revbensspjäll. Månsson Rättf. 2: 42(1916).
