RINNEL rin3el2, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. rinnlar (Schouten Siam 5(1675) osv.) ((†) rinnlor Nicander SalPred. 3(1761)); förr äv. RINDEL, r. l. m.; pl. rindlar.
Ordformer
(rindel 1745, 1755 (: vatn-rindel). rindlar, pl. 1755 (: vatn-rindlar). rinlar, pl. 1675—1755. rinlor, pl. 1761. rinnel 1675 osv. rinnlar, pl. 1943 (: vattenrinnlarna) osv.)
Etymologi
[sv. dial. rinnil; jfr feng. rinnelle, rynel, bäck, ström (eng. rindle); till RINNA;formen rindel torde ha fått sitt d ur pl. rindlar, där d inskjutits mellan n o. l (jfr RÄNNIL, SPINDEL)]
1) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) litet vattenflöde, rännil; förr äv. dels om strömfåra, dels om sund mellan två öppna vatten o. d. (jfr VATTEN-RINNEL), dels om ett vattendrags källa; jfr RÄNNIL.Thenne Elff .. löper genom månge Land, så at thesz Rinnel och förste Vhrsprung är sielfwe Siamerne obekandt. Schouten Siam 2(1675). (I jorden) stöta alt mehr och mera små rinlar ihop, at det äntlig .. vthbrister i dagen med stadigt löpande; hwilket wij kalla källor. Hiärne 2Anl. 43(1702). Bäckar och Älfver uti sina rinlor löpa til Hafvet. Nicander SalPred. 3(1761). Porthan BrSamt. 1: 32(1780). jfr VATTEN-RINNEL.
2) (†) med konst anlagd kanal för vatten; jfr RÄNNIL.Små och trånga Gränder, sampt Watugrafwer, Slussar och Rinlar, genom hwar andre dragne. Schouten Siam 5(1675).
