SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
RINOCEROS rinå4seros l. -nos4-, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r. l. m.; best. -en (WoJ (1891), Auerbach (1913)) ((†) -ceroten Wulf Köppen 2: 33 (1799), Thomée Andersson 55 (1856)), i best. anv. äv. utan slutartikel (VetAH 1778, s. 306, Thomée Andersson 361 (1856)); pl. -ar (Auerbach (1913)) ((†) = Sparrman Resa 1: 495 (1783); -ceroter Sylvius, Thomée Andersson 41 (1856)).
Ordformer
(reno- 1735. rino- (rhino-) 1682 osv.)
Etymologi
[jfr t. rhinozeros, eng. rhinoceros, fr. rhinocéros, lat. rhinoceros (gen. -ōtis); av gr. ῥινόκερως (gen. ῥινοκέρωτος), av ῥίς (gen. ῥινός), näsa (se RINO-) o. κέρας, horn (se KERATIN)]
1) (numera bl. mera tillf.) djur av familjen Rhinocerotidæ, noshörning. (I Indien) wore och så Rhinoceroter eller Näsehörningar. Sylvius Curtius 632 (1682). Vergelin som journalist! Lika gärna kunde man göra en rinoceros till jonglör. Siwertz JoDr. 281 (1928).
2) [efter fr. (coiffure) au rhinocéros] (†) om ett slags håruppsättning. All ting klädde henne: Comet, Rinoceros eller bara nattyg var lika mycket. Dalin Vitt. 3: 340 (c. 1752).
Ssgr (till 1; numera bl. mera tillf.): RINOCEROS-ART. Thomée Andersson 361 (1856). —
-HONA. Thomée Andersson 366 (1856). —
-HORN. noshörningshorn; äv. ss. ämnesnamn. ApotT 1698, s. 18. —
-HUD. noshörningshud; särsk. bildl., i sådana uttr. som äga (l. ha) en rinoceroshud, vara okänslig. Sparrman Resa 1: 511 (1783). Jag eger icke den rinoceroshud, som en tidningsman kräfver. Rydberg Brev 2: 130 (1875). Åkerhielm Hvidehus 94 (1899: hade). Slavpiskor av rhinoceroshud. Engström Bouppt. 70 (1930). —
-JAKT. noshörningsjakt. Sparrman Resa 1: 708 (1783). —
-KALV. = -unge. (Bladh o.) Hornstedt 175 (1785). —
-KO. = -hona. VetAH 1778, s. 313. —
-SKINN. = -hud. Okänslig som ett rhinocerosskinn. Hansson Kås. 163 (1897). —
-UNGE. noshörningsunge. Thomée Andersson 366 (1856).
Spoiler title
Spoiler content