SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SERICIN se1risi4n l. ser1-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr eng. sericin(e), fr. séricine; av t. sericin, till lat. sericum, siden (se SILKE); termen tidigast använd 1859 av den tyske kemisten K. Schlossberger (om huvudbeståndsdelen i råsilke, fibroin). — Jfr SERI-, SERICIT]
(i fackspr.) äggviteämne (C15H25N5O8) som binder samman o. skyddar de trådar som utgöra huvudbeståndsdelen i silkesmaskens kokongtråd, silkeslim. Keyser Kemien 3: 60 (1876). Kjellstrand TextVaruk. 30 (1940).
Spoiler title
Spoiler content