SERIELL se1riäl4 l. ser1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. seriell; av fr. sériel, av nylat. serialis (se SERIAL)]
(i fackspr.) som är ordnad i serie(r) l. bygger på användningen av serier; jfr SERIAL. (Vissa anteckningar av L. G. Branting visa) användningssättet och grunden för det ”seriella ordnandet” af de aktiva och passiva typer (av rörelser) som Ling begagnade. HjLing (1882) hos LGBranting 1: LII. DN(A) 1965, nr 259, s. 4. — särsk. mus. motsv. SERIE n; särsk. i uttr. seriell musik, om den tolvtonsmusik som bygger på användningen av serier. Webern får betecknas som den förgrundsgestalt inom den s. k. seriella musiken som bl. a. bildar en av utgångspunkterna inom elektronisk musik. RöstRadio 1955, nr 46, s. 6. Naturligtvis kan de seriella principerna (i tolvtonsmusiken) missbrukas. Anderberg HänLjudk. 174 (1961).
SAOB
