SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SILE, n.
Etymologi
[till SILA. — Jfr SIL, sbst.4]
(†) konkret, motsv. SILA (2 f β,) 3, om vatten som silar (l. som källa låter sila) fram; jfr SIL, sbst.2 3. Källan (dvs. inspriationens källa) Fyldes beständigt på nytt .. / Medan dess sile förändrade lopp. CVAStrandberg 1: 285 (1866). Silfverkällor små, / Som .. åt den törstige sitt sile bringa. Dens. 3: 78 (1868).
Spoiler title
Spoiler content