publicerad: 1977
SLOPA slω3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av nl. slopen, rasera, hugga upp (av mnl. slopen, släpa, ta sönder), l. lt. slopen, ta sönder, slopa (av fsax. slōpian, lösgöra); liksom got. afslaupjan, avdraga, fht. sloufen, låta tränga in m. m., feng. slīepan, sätta på, ta av, avljudande kausativbildning till ett (i nord. spr. icke anträffat) urgerm. v., varav bl. a. got. sliupan, smyga, rotbesläktat med lat. lūbricus, slipprig (se LUBRIKATOR). — Jfr SLEJF, SLUP]
1) (under tillvaratagande av användbar utrustning l. dugligt material) nedriva l. demolera l. odugliggöra l. förstöra (ngt); särsk. liktydigt med: skrota ned l. (med avs. på fartyg) hugga upp; utom i skildring av ä. förh., med avs. på fartyg, numera nästan bl. (i fackspr.) i utvidgad anv.: utrangera l. kassera (ngt ss. varande uttjänt o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. i konkretare anv. Det gamla lokomotivet skulle slopas och ersättas med ett nytt. SJ slopar årligen åtskilliga vagnar av äldre typ. Gynther Förf. 1: 465 (cit. fr. 1746; i pass., om fartyg). De inre stadsmurarna (i Paris) slopades och omdanades till boulevarder. Torpson Eur. 1: 146 (1895). Efter Karl XI:s krig slopades fästningsverken (i Kristianstad), men återställdes i början af 1700-talet, men ha sedermera raserats. Nyström SvGeogr. 270 (1895). Då slopning eller störtning af (artilleri-)materiel skall äga rum, utrekvireras densamma af den, som skall öfvervaka förrättningen. SFS 1907, Bih. nr 72, s. 23. Alla de färdiga eller under byggnad varande linjefartyg, som ej uppräknades .. (på speciella listor), skulle (enl. traktaten) slopas (nedskrotas). 2NF 38: 1182 (1926). Sitt egentliga hem hade löjtnant Granfeldt på Horshaga utanför Skara, inte i det hus, som nu reser sig där, utan i en äldre slopad herrgårdsbyggnad. Schiller DrMargNyck. 145 (1930). Trots några slopningar (ökades) kanonjollarnas antal från 45 år 1815 till 112 år 1840. SvFlH 3: 57 (1945). — särsk. (†) i utvidgad anv. (jfr 2), om lavin: rasera l. förstöra (ngt); äv. om person, dels med personligt obj.: hugga upp l. stycka sönder, dels med abstr. obj.: göra slut på l. förstöra. Man ska få slopa mig (dvs. en sjökapten) i tusen bitar, innan jag återtar det minsta. Blanche Bild. 3: 55 (1864). Vägen är på båda sidorna skyddad af ett solidt, cementeradt bröstvärn .. men der denna mur skulle slopas af lavinerna, har man i stället nedslagit stolpar i jorden. Hedin GmPers. 6 (1887). Det är ofta .. (mödrarna) som varit ifrigast i arbetet för att slopa barnens anlag för rent praktiskt arbete. Idun 1888, s. 174.
2) i utvidgad anv. av 1, allmännare: förkasta l. göra sig kvitt (ngn l. ngt ss. varande värdelös(t) l. onödig(t) l. till förfång o. d.); äv. övergående i bet.: ta bort l. avskaffa l. utmönstra l. stryka l. utesluta l. ”skippa” (ngn l. ngt); i sht förr äv. med avs. på person: lämna l. överge. Då du får se de sista af de tingen (dvs. konstföremålen), / dem staten köpt i år, skall du förskräckas, / .. Man borde hafva slopat hela bingen. Scholander 3: 93 (1860). Då protektionisterna slopat sin egen, af oss accepterade kandidat, hr Lindstedt .. så är derigenom hr Eklunds val .. betryggadt. SD(L) 1896, nr 445, s. 1. Skall ett godt resultat af språkundervisningen vinnas, och skall man få en mera korrekt värdemätare af lärjungarnas verkliga kunskaper (vid skriftliga prov i främmande språk), så bör .. lexikonet slopas. PedT 1902, s. 24. Under dagens lopp hade vi (under ökenvandringen) slopat en ugn, en matta, min tältsäng och en del andra saker. Hedin Pol 1: 175 (1911). Lockad af den hederliga vedergällning som i blanka rupier klingade i min hand, hade .. (en tibetansk nomad) slopat sina kamrater och erbjudit oss sina tjänster på vägen mot nordost genom okändt land. Dens. Transhim. 3: 2 (1912). Kyrkolagen 1686 slopar alla .. detaljbestämmelser och stadgar (rörande brudars klädsel vid vigsel). Fatab. 1917, s. 68. Bostadsbristen kan endast avskaffas om hyresregleringen slopas efter ett bestämt tidsschema. DN(A) 1964, nr 289, s. 20.
Ssgr (till 1): A: SLOP-FÄRDIG. (i fackspr.) slopmässig (jfr färdig 4 c, 5); äv. om skick o. d.: som (är av det slag som) gör ngt slopmässigt; i sht förr äv. bildl., om person: färdig för respass från tjänst l. livet. KrigVAT 1853, s. 108 (om fartygs o. båtars skick). Trolle Sjöoff. 1: 40 (1869; bildl., om gamla sjömän). —
-JÄRN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) järn tillvarataget vid slopning, skrotjärn. TLev. 1899, nr 20, s. 2. —
-MÄSSIG. (i fackspr.) skrotfärdig; äv. (o. numera nästan bl.): mogen l. färdig för kassation (se d. o. 2), kassabel; jfr -mässig 2. SJ 3: 336 (1906; om lokomotiv). —
-VED. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till ved avsett l. nyttjat trävirke tillvarataget vid slopning. Gynther Förf. 2: 394 (i handl. fr. 1838). —
B: SLOPNINGS-ARBETE~020. (i sht i ä. fackspr.) arbete med upphuggning av fartyg, skrotningsarbete. SvFlH 3: 89 (1945; om ä. förh.).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content