STJÄRTA, v.2, förr äv. SKÄRTA.
Ordformer
(skeert- 1665. skert- 1665. skiert- 1662 (: skierta omkring). stiärt- c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. stjärta, planlöst l. beskäftigt l. fjäskande l. narraktigt fara omkring, så smått uppträda ss. friare (äv. ss. dep.); jfr d. stjærte, (om kreatur:) hålla svansen i vädret (o. rusa omkring l. i väg), svänga på svansen, (om person:) planlöst l. inställsamt fara l. svansa omkring, ävensom nl. staarten, steerten, svänga l. vispa med svansen, planlöst driva omkring, mht. sterzen, ströva l. driva omkring; avledn. av STJÄRT (jfr STJÄRTA, v.1)]
(†) om kreatur: sätta l. hålla svansen i vädret (o. rusa omkring l. i väg) l. rusa omkring l. i väg med svansen i vädret; äv. om person: lekfullt l. uppsluppet (o. narraktigt) springa l. ”skumpa” omkring (äv. bildl. l. oeg.: tokas l. dyl.). När gambla Moor böriar skumpa, så är hon intet at stilla .. (dvs.) När gammalt folck begynner skeerta, så är dher intet återhåld. Grubb 595 (1665). Skumpar altijd Koo medh första Kalff .. Man förbråår .. här medh vnga och nygiffta Qwinnespersoner, som intet mycket achta första Barnet; Vthan springa och skerta dher medh. Dens. 727. Stiärta .. (dvs.) Slå stiärten i wädret, hoppa, springa, (lat.) Saltare. Schultze Ordb. 5001 (c. 1755).
Särsk. förb. (†): STJÄRTA OMKRING. Min fru med swägerskan, som löpa här och skierta omkring, låta .. hälsa min k(iäre) F(ar)k(iär). Ekeblad Bref 2: 333 (1662; rättat efter hskr.).
