publicerad: 1999
SVETTIG svet3ig2, adj. -are. adv. -T. Anm. Den gamla formen svettigan (eg. ack. sg. m.) förekommer stundom i ä. nysv.: Arbete sigh swettighan, hwar vthi sitt stånd och kall. PErici Musæus 2: 261 b (1582).
Ordformer
(swet- 1593. svett- (sw-) 1541 osv. switt- 1635. -ig(h) 1541 osv. -og 1728. -ug 1654)
Etymologi
[fsv. svetogher, swettig, sv. dial. svettig; jfr d. svedig, fvn. sveitugr, t. schweissig, eng. sweaty; jfr äv. (med avljud) t. schwitzig; till SVETT, sbst. (o. adj.), o. SVETTAS. — Jfr SVETTIS, SVETTIS-]
1) motsv. SVETT, sbst. 1, o. SVETTAS I 1, II 1, om person l. djur l. kroppsdel o. d.: våt l. fuktig l. täckt av svett; varm så att man svettas; i sht förr äv.: benägen att svettas mycket; jfr SVETT, adj. 1. Vara l. bli svettig över hela kroppen, i ansiktet, på ryggen. Springa sig trött och svettig. Svettiga, illaluktande kläder. GlPsalt. 6: 7 (Bib. 1541). Swettig, som myckit swettas. Linc. Dddd 4 b (1640). Linné Dal. 26 (1734; om slipstensarbetare). Håret hängde litet oordnadt kring den svettiga pannan. Idun 1888, s. 290. Han blef svettig af oro och sökte resonnera sig till förstånd. Levertin Magistr. 139 (1900). Hästarna sjönko ibland ned ända till buken i dyn och arbetade sig svettiga för att komma fram. Söderlund FamBarr. 1: 145 (1905). Han arbetade sig svettig på den stekheta gården. SvHandordb. (1966). — jfr BLOD-, FEBER-, KALL-, SMÅ-, ÅNGEST-SVETTIG. — särsk.
a) (numera föga br.) i utvidgad anv., om ämne hos ull: som innehåller l. består av svett, fett o. orenheter; jfr SVETT, sbst. 1 e. Nyrén KlädFabr. 40 (1783). Det feta svettiga ämnets beskaffenhet, som vidhänger (fårullen). EconA 1808, maj s. 99.
b) (vard.) i överförd anv.; särsk. om arbete l. ansträngning l. värme o. d.: som framkallar l. förorsakar svett (o. möda), svettdrivande; ofta övergående i bet.: svår l. mödosam l. besvärlig l. arbetsam l. ”jobbig” o. d.; jfr SVETT, sbst. 1 d o. SVETTAS I 1 c, II 1 b. En svettig sommardag, språngmarsch. Elliest äre här tvenne män och magistri, som öffuer tijio åhr här i scholan haffua uthståt månge swåre och svettuge arbete. BtHforsH 3: 12 (1654). Gud fegne tig igen för hvar en gång tu har / Gudz folck af Zions högd med lifsens spisning mättat / Och tina selfver-hår i svettog ifver tvettat. JGHallman Vitt. 233 (1728). Skottsberg RobÖ 83 (1918; om klättring). Måltiden smakade kungligt efter den svettiga marschen. BygdFolk 1: 41 (1927). Det kommer att bli svettigt för Blondie och dig, om ni stannar. Östlund Cheyney BeskPill. 51 (1959).
c) (vard.) bildl.; särsk. om pop- l. jazzmusik o. d., ungefär liktydigt med: ”svängig”, som har ”ös” (eg.: som framkallar svett hos musikern l. musikerna). En bekymrad och svettigt arg auktoritet är .. alltid nöjsam att iakttaga. Segerstedt Spalt. 89 (1929, 1933). Mestadels låter musiken rätt svettig och saxofonisten jobbar bra. GbgP 18 ⁄ 12 1980, s. 30. (Bruce Springsteen) började med titellåten från den senaste plattan .. och fortsätter med två tunga svettiga rocklåtar där blåsarna är suveränt bra. DN 3 ⁄ 7 1988, s. 15. En liten nätt båt. Queenship heter hon och priset är svettiga 12 miljoner danska kronor. SDS 28 ⁄ 8 1998, Bil. s. 25. — särsk. (†) om skrift: som trycks under stor brådska (o. är kletig av trycksvärta); jfr SVETTAS I 1 c δ. Mångfaldige tryckte skrifter, som nu förtiden utkomma swettige ifrån Prässen. Posten 1769, s. 761.
2) (numera bl. mera tillf.) motsv. SVETT, sbst. 4, SVETTAS I 3, II 4: betäckt med fuktighet l. fuktig beläggning o. d.; särsk. om fönster, mur o. d. Trinda eller breda (deg)Trådar .. hwilka då de först uthkomma (ur pressen) äro swettiga af den starcka Preszningen. Rålamb 13: 73 (1690). Schulthess (1885; om murar). En termin fick jag till min närmaste man en flicka, som var tjock och rund och mosig som ett svettigt, öfvermoget, rödt äpple. Tenow Solidar 2: 188 (1906). Cannelin (1921; om fönster). ”Svettig” vinge (på ett flygplan) skyddar mot is. SvD(A) 6 ⁄ 9 1950, s. 6. — särsk. motsv. SVETTAS I 3: som utsöndrar visst ämne; i ssgn SALT-SVETTIG.
Avledn.: SVETTIGHET, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara svettig; särsk. till 1; i sht förr äv. konkret, om svett. Nordforss (1805). Är icke ett fårs flottighet så sund som en menniskas swettighet? Hagberg Shaksp. 6: 338 (1849). särsk. oeg. l. bildl., om möda l. bestyr l. slit o. d.; jfr svettig 1 c. Jag minns också en gammal kvarnränna, som min morbror i brist på sjöbad apterat till dusch för att få en avkylare ovanpå ämbetets svettigheter och besvär. Fogelqvist Minns 89 (1930, 1935).
Spoiler title
Spoiler content