SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2003  
TARVA tar3va2, v. -ade (Carl IX Rimchr. 32 (c. 1600: tarfwar .. weder) osv.) ((†) pr. ind. sg. akt. -er G1R 18: 81 (1546: betarfwer), Törnewall E 6 b (1694); pr. sg. pass. -es Stiernman Riksd. 734 (1617: wedertarfwes), Grubb 791 (1665); -s ConsAcAboP 8: 130 (1701: wedertarfs); ipf. -de Svart Ähr. 51 (1560), Browallius Holbg 15 (1744); sup. -t Bureus Runaräfst 144 (1602), BoupptSthm 1668, s. 2011). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(tarv- (th-, -f-, -ff-, -(f)fu-, -(f)fv-, -(f)fw) 1546 (: betarfwer) osv. terfw- 1656)
Etymologi
[fsv. tharva; jfr d. tarve, fvn. þarfa, nor. tarve, got. ga-þarban, avhålla, fsax. þarƀōn, mlt. darven, mnl. darven (nl. derven), fht. darbēn, mht. darben (t. darben), feng. þearfian; i avljudsförh. till TORVA, v.; angående formerna med -e-, -ä-, jfr TARV, sbst.]
I. tr.
1) vara av nöden l. av behov, föreligga behov.
a) (†) opers. l. med subj. utgörande neutralt pronominellt l. adjektiviskt ord, med indir. personobj.: vara av nöden l. av behov l. föreligga behov för ngn; äv. med inf. ss. direkt obj. Per Brahe skall assistera dem med alt dett, som dem tarffvar och giörligitt ähr. RP 7: 537 (1639). Om enom .. tarfwer vpleta Brunnar och Watnådror; tå skal man ther med vmgås som nu föllier. IErici Colerus 1: 305 (c. 1645). (Vi borde) besinna, huru litet osz tarfwar, til wårt sinnes nöje. Hoffmann Förnöjs. Föret. 4 b (1752). Mig tarfvar en svart ny klädning. Topelius Dagb. 1: 282 (1834).
b) opers. l. (o. numera i sht) i förb. med formellt subj., utan indir. obj.: behövas l. vara behövlig; krävas l. (er)fordras; äv. med att-sats ss. direkt obj. Spädandes Miölk vppå .. (risgrynen) effter som thet synes tarfwa. Salé 105 (1664). (Övning i hushållsgöromål) gjorde at hon .. kunde icke allenast förstå köket, utan ock städning och barnkammare, samt bagare- och brygg-stufwa, när så tarfwade. Posten 1769, s. 708. Det tarfwar ej att andar gå ur grafwen / Att osz berätta sådant. Hagberg Shaksp. 1: 306 (1847). Det tarfvar någon stund, innan lifsglädjen kommer rigtigt i cirkulation på en småstadsbal. Hedenstierna Fideik. 202 (1895). Att skapa fred .. enligt expertisen tarvar det en förstärkning av numerären. GbgP 20 ⁄ 5 1995, s. 2.
2) med person- l. saksubj.: vara i l. ha behov av l. behöva (ngn l. ngt); äv.: kräva l. fordra (ngt); med personsubj. äv. övergående i bet.: ha bruk för (ngt); äv. med obj. utgörande att-sats l. inf. (se slutet); förr äv. i abs. anv., närmande sig l. övergående i bet.: vara behövande l. fattig. Ordet tarvar en förklaring. Frågan tarvar ett svar. En Biscop .. förskaffar .. (sin hustru) hwadh hon tarfwar til lijfzens vppehälle. Schroderus Sleid. 150 (1610). Itt Nationalmöte, på hwilket förbättras skulle, hwad som Nödhen tarffde. Dens. Os. III. 2: 96 (1635). Nu har jag sjelf .. / Allsintet utom skuld / Och tarfvar öppendagligt / En mö med gods och guld. Dufva Sulitelm. 19 (1865). Den beder som tarfvar, den gifver som har. Granlund Ordspr. (c. 1880). Under uppväxtåren tarvar man mycket mat. SvHandordb. (1966). Malmö stadion tarvar .. underhåll. SDS 9 ⁄ 4 1996, s. C7. — särsk. med obj. bestående av inf. (i sht förr utan att): ha behov av (att); äv.: vara tvungen l. ha orsak (att); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: böra; äv. med underförstådd inf. Schmedeman Just. 103 (1593). Hwarken Petrus eller nogen annan Ordzens Tiänare tarfwer tilmäta sigh noget wälde öfwer Församblingen. Schroderus Os. III. 1: 203 (1635). (Han) lofuade så offta dhe komma skola dhe hafua maat och dricka .. så att dhe icke tarfua att taga sig quarter hooss bönderna. ConsEcclAboP 58 (1657). En kan omögliga sjelf sig skaffa all nödiga tarfwo; Derför tarfwar han ock i samwaro lefwa med androm. Nicander KonStyr. 3 (1760). Trälabarnen, / tarfva icke äfven de / leka någon gång och le, / medan de växa upp att drifva kvarnen? Rydberg Dikt. 2: 64 (1891). Näpsa honom, såsom han tarvar. Melin VikSaga 49 (1910).
3) (†) i p. pr., motsv. 1, 2.
a) i adjektivisk anv.
α) om person: som behöver ngt; särsk. med gen.-bestämning betecknande det som behövs. (Mat o. dryck) hållom wij för allom osparan, som thess äro tarfvande, och af oss begära. Verelius Gothr. 118 (1664; isl. orig.: þeim er þessa er þarfandi). Serenius 227 (1741).
β) om ngt sakligt: som behövs, behövlig; äv.: som är viktig l. i behov av åtgärd, särsk. i uttr. uppå tarvande nödfall, vid (trängande) behov. Stiernman Com. 3: 141 (1663: nödfall). Klåckan Siu om morgonen .. bereder jag mig att emottaga dem, som kunna äga någon, min Embetshielp tarfwande angelägenhet att andraga. BrinkmArch. 2: 174 (1752). — jfr HÖG-TARVANDE.
b) i substantiverad anv., om person: behövande, fattig. Byarne lyste, af stora förråds-hus, till de tarfwandes undsätning. Wexell Rol. 66 (1755). Medlidande mot tarfwande .. fölgde honom beständigt. HTSkån. 4: 64 (i handl. fr. 1788).
II. i pass. övergående i dep.: vara av nöden l. behovet påkallad, behövas l. vara behövlig; krävas l. (er)fordras.
1) opers.
a) (†) med indir. personobj. betecknande den som är i behov av ngt. Han står natt och dag efter / At giöra hwad tig tarfwas. Peringskiöld Hkr. 1: 514 (1697). At ge hvad mäst Er tarfvas kan, / Vil för en dödlig ej gå an. Lenngren (SVS) 1: 339 (1781).
b) (numera bl. arkaiserande, skämts.) utan indir. personobj.; särsk. i sådana uttr. som när så tarvas, när det behövs l. erfordras, här tarvas det l. det, i detta fall, under dessa omständigheter behövs l. krävs det l. det; äv. med efterföljande inf. l. att-sats. Ther til medh brukade .. andre Församlingar hans Rådh, när så tarffdes. Schroderus Os. 1: 486 (1635). Tag dher dhet är, och lägg der dhet tarfwes. Grubb 791 (1665). Till att bli förstådd tarvas att man själv förstår. Wahlgren IckeKärlek 199 (1977). (Han) försöker till en början med diplomati, men inser snart att här tarvas hårda tag. SvD 7 ⁄ 3 1997, s. 27.
2) med saksubj., ngn gg äv. personsubj.; i sht förr äv. med indir. obj. Til thet Gwdh genom .. (kungen) vthretta wille tarffdes fast en annan och högre Scholægång. Svart Ähr. 51 (1560). Väl oss tarfvas efter dagens larm / En sabbatshvila, fyld af diktens drömmar. Östergren NDikt. 134 (1879). (Han) höll sig .. nära hotellet för att vara till hands, om han tarvades. Ekholm Torp. 154 (1923). Till dessa tillställningar tarvades musik. Kulturen 1991, s. 184.
Särsk. förb.: TARVA VID, äv. VIDER l. VEDER. (†)
1) till I 1 b: behöva (ngt); äv. intr.: behöva. Svart Gensw. K 8 b (1558). (Om) I tarfva vid hus eller Upsale öde bygge. RA I. 3: 334 (1594). Med Furstlige dygder och gode seder, / Såsom en dygdefull Qwinna tarfwar weder. Carl IX Rimchr. 45 (c. 1600). Enn kommer then dagh ath kooen tarffar sin rompa widher. SvOrds. A 5 b (1604). RP 14: 157 (1650).
2) till II 1, opers.: behövas. (Sigismund) wille och skaffa the Suenske frid / Med Ryssen ty thed tarfdes wid. PolitVis. 203 (1598). Schroderus Comenius 464 (1639).
Spoiler title
Spoiler content