publicerad: 2003
TARVLIG tar3vlig2, adj. -are ((†) superl. -st Schroderus Os. 1: 612 (1635)). adv. -A (†, Ståhle VersVasat. 108 (i handl. fr. 1606)), -EN (numera bl. ålderdomligt, RA I. 4: 693 (1598), Wallenberg (SVS) 1: 268 (1771)), -T (UrFinlH 635 (1767) osv.).
Ordformer
(tarv- (-f-, -ff-, -fw-) 1606 osv. tarve- (-ff-, -f(f)u-, -f(f)v-, -f(f)w-) 1524—1828. -lig (-gh) 1524 osv. -ligit (-liget, -ligitt), n. sg. 1546—1738. -ligt, n. sg. o. adv. 1644 osv.)
Etymologi
[fsv. þarfliker, sv. dial. äv.: önsklig; jfr fd. þarflek (d. tarvelig), nor. bm. tarvelig, fvn. þarfligr, nor. nn. tarveleg, feng. þearflic; avledn. av TARV, sbst.]
1) (†) behövlig, erforderlig; som inskränker sig till det nödvändiga, nödtorftig; precis tillräcklig; förr särsk. i förb. med utkomst; äv.: nyttig l. gagnelig l. ändamålsenlig; god. G1R 1: 209 (1524). Sten Erichson .. hvilken .. hade kunnet vare riket en tarfveligh och nyttigh man. RA I. 2: 255 (1568). At the kunna .. (huset) med tarffwelig bÿgning uprätta och wid macht hålla. 3SthmTb. 10: 9 (1618). Begärandes av Consistorio någon fullmägtig till uthforande, samt föreslåendes tarfvelige medel till det samma. HärnösDP 1695, s. 332. (Skärkarlar) föryttra .. i gemen alla sina af sjön undfångna håfwor .. emot .. för deras hushåll tarfliga och oumgängeliga wahror. Enholm Anm. 2: 21 (1754). De Geer Minn. 1: 108 (1892: tarflig utkomst). SFS 1920, s. 1006. — jfr HÖG-TARVELIG o. HUS-, HÖGST-TARVLIG. — särsk. i uttr. tarvlig död o. d., död l. dödsfall orsakad (orsakat) av sjukdom (jfr TARVE-DÖD, sbst.). En tarflig död var, at vår förra Vaktmästare Gåhlros afsomnade af sin lungsot. Porthan BrCalonius 159 (1795).
2) (numera mindre br.) som motsvarar blygsamma behov, enkel, anspråkslös; förr äv. dels: vanlig, medelmåttig, ordinär, dels: sparsam, ekonomisk. Schroderus Dict. 297 (c. 1635). Medel .. att förbyta allmogens fattigdom uti en tarfvelig borgerlighet. EconA 1807, mars s. 34 (1792). Med .. (stipendiet), ehuru litet det är .. och med min tarfliga hushållning, kan jag komma långt. Åkerman Resebr. 33 (1819). I ett tarfligt hus här i Staden kunna 2 a 3 wälartade Barn få inackorderas. LdVBl. 1843, nr 35, s. 4. Sy tarfligare sömnader. ÅbSvUndH 60: 305 (i handl. fr. 1847). En tarflig jordisk lycka och trefnad. Nyblæus Forskn. I. 1: 115 (1873, 1879). (Rummet) var litet och tarfligt möbleradt. Söderberg AllvLek. 48 (1912). SAOL (1998; angivet ss. ”åld.”). — särsk.
a) (†) om person: enkel; anspråkslös, förnöjsam; äv.: sparsam, ekonomisk, särsk. i uttr. tarvlig hustru o. d., enkel l. (i hushållet) sparsam l. arbetsam hustru osv., vara tarvlig i mat l. kläder o. d., vara anspråkslös l. måttfull l. sparsam i fråga om mat l. klädsel osv. Schomakara, skinnara och andhre slike .. tarfvelighe gernings men. RA I. 1: 494 (1546). Hon war .. oaktadt den Magnificence der i huset fördes, en tarfvelig och aktsam fru. Tilas Ant. 1: 31 (1765). (Sv.) Tarflig .. (t.) mit dem nothdürftigen zufrieden. Dähnert (1784). Han är tarflig i mat och kläder. Widegren (1788). I Paris var Herr Strussenfelt äfven .. men återkom lika tarflig som förut. Nicander ÅmVetA 1800, s. 11. Dalkarlarna .. woro .. arbetsamma och tarfliga såsom deras fattiga land kräfde. Fryxell Ber. 2: 138 (1826). Linder Tid. 60 (1924; om förh. på 1870-talet).
b) (†) om ngns liv l. levnad(ssätt) l. vanor l. klädsel o. d.: enkel l. anspråkslös l. måttfull; äv.: anständig l. passande. (Sv.) Tarfliga lät .. (lat.) decens habitus. Spegel 257 (1712). Swenska Nationen .. desz mandom .. des ordhålighet .. desz tarfweliga lefnads sätt. PH 6: 3894 (1756). Den som lefver för knappt må prisas för tarfliga seder. Adlerbeth HorSat. 10 (1814). Runeberg (SVS) 9: 224 (1854; om liv). Harlock (1944).
c) om mat l. dryck l. måltid o. d.: enkel l. anspråkslös; äv. övergående i bet.: torftig l. spartansk. Lybecker 131 (c. 1715). Mat och dricka voro gode och tarfvelige. Ferrner ResEur. 41 (1758). Han .. sig ej beklagar, / Blott han et tarfligt bröd med lifvet äger qvar. Kellgren (SVS) 2: 131 (1781). Den enkla och tarfliga måltiden. Agardh ThSkr. 1: 57 (1843, 1855). SvOrdb. (1986; angivet ss. ålderdomligt).
3) i fråga om otillräcklighet l. brist.
a) (†) övergående i bet.: knal l. svår l. besvärlig, i uttr. ha det tarvligt med ngt. En kopparstickare, som hade det tarfligt med utkomsten, då han icke var någon stor mästare i sin konst. PT 1897, nr 83 A, s. 3.
b) (†) svag l. klen till hälsan. Jag (var) matt och tarflig, men tog opium och är nu på bättringsvägen. SD 1901, nr 74, s. 3.
c) (†) fattig. Huru .. tarfveligt vårt Språk är på ord, hälst när (osv.). SvMag. 1766, s. 600. Den brist och försakelse, som dessa tarfliga bönder beständigt äro underkastade. SagSed 1958, s. 69 (1843). Ensam! i öfverflöd, och Ni har det kanske tarfligt. Men jag kan icke dela på afstånd. Strindberg Brev 15: 131 (1905). Auerbach (1915).
d) (numera föga br.) till omfång l. värde o. d.: (alltför) obetydlig l. ringa; liten; mager; äv.: bristfällig l. dålig; om kvalitet: sekunda. Dehls .. godh skough, dehls lijten och tarfweligh skough. Johansson Noraskog 3: 257 (i handl. fr. 1684). Om hela .. landsortspublicismen lemnas endast följande tarfliga underrättelser. SKN 1844, s. 111. Två magra kor .. afbetade här och der på höjdsluttningen några tarfliga grässtrån. Topelius Planet. 1: 81 (1889). Tarvligare material och enklare teknik vålla blott, att grundfelen framträda blottade och springa var och en i ögonen. Nilsson FestdVard. 30 (1925). Hedberg VackrTänd. 140 (1943; om kvalitet). StSvTyOrdb. (1989).
e) (numera mindre br.) om byggnadsverk l. miljö o. d.: illa underhållen; skräpig l. smutsig o. d. En tarvlig gata .. med bottenvåningarnas små lägenheter ockuperade av lumpaffärer, verkstäder eller särdeles oaptitliga små mat- och ölställen. Stiernstedt Liw. 210 (1925). De allra tarvligaste boulevardserveringar. Kræmer Brantings 285 (1939). Den tarvliga trappuppgången och den föga tilltalande gården. Kulturen 1951, s. 175.
4) i mer l. mindre nedsättande anv.: som saknar elegans l. finess, okultiverad l. smaklös; simpel; om person l. ngns sätt att uppträda o. dyl. äv.: obildad; obelevad, tölpig; om ngns yttre l. sätt att klä sig äv.: slarvig l. ovårdad o. d.; äv. övergående i bet.: grov l. vulgär o. d. Bremer Nina 297 (1835). Befälets hållning och konduit voro tarfliga. Hultin Minn. 27 (1872). (Romeos o. Julias) historia (äger) mindre positivt moraliskt värde än mången i öfrigt ganska tarflig roman från vår egen tid. Cavallin o. Lysander 240 (1875). (Han) var .. serdeles tarfligt, något ruskigt klädd. Svanberg RedLefn. 282 (1882). Den kommersiella teatern, som lägger an på sensation, grofva effekter och tarflig sentimentalitet. 2NF 37: 781 (1925). Att aldrig så många, så misslyckade och så tarvliga fester och förströelser avlöst varandra .. som nu. Bergman LBrenn. 130 (1928). En tarvlig uppkomlingstyp. SvOrdb. (1986).
5) moraliskt klandervärd l. förkastlig; gemen, lumpen, skamlig; särsk. om person l. ngns motiv l. handling(ssätt) o. d. Det var tarvligt gjort av honom att ta tillbaka sitt löfte. Tarflig betecknade förr alltid nödtorftig, enkel .. men på senare åren har det mer och mer nyttjats äfven i betydelsen dålig, lumpen. Linder Regl. 185 (1886). Om ett synnerligen tarfligt och fegt sinnelag .. vitna .. försöken att genom falska förlofnings-, giftermåls- äller födelseannonser skandalisera personer. KarlstT 23 ⁄ 11 1895, s. 2. Glyko är en tarflig karl, som skickar kassören mot vilddjuren. VLitt. 1: 513 (1903). BonnierLM 1954, s. 75 (om intriger). Tarvliga debattmetoder där motståndarens familjeförhållanden utnyttjades. SvOrdb. (1986).
Avledn.: TARVLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: behov (se d. o. 2) l. nödtorft (se d. o. 1); äv. konkret, om det ngn behöver; jfr tarv 1, 3. Skog .. then the til byggningar, weedebrand och annan nödwändig tarfweligheet sig af betiäna. Stiernman Riksd. 1683 (1672). Hvar dag at för födan arbeta / Och ha för vår tarflighet nog. Envallsson Prins. 33 (1796). Tarflighetens obemärkta lif. Carlén Klein 63 (1838). jfr högst-tarvlighet.
2) (numera knappast br.) till 2: enkelhet l. anspråkslöshet; måttfullhet, sparsamhet; förnöjsamhet; i sht i fråga om levnad(ssätt), vanor o. d.; äv., i sht i pl., konkret(are), dels om ngt (t. ex. händelse l. företeelse) som uppfattas ss. enkelt l. vanligt l. hörande till vardagslivet, dels övergående i bet.: enkelt levnadssätt. Lind 1: 852 (1749). Prinsen uppfostrades .. med mycken tarflighet. Hallenberg Hist. 1: 7 (1790). Tarfligheten kryddade vår spis. Böttiger 1: 207 (1834, 1856). Hvar och en är välkommen, som vill helsa på oss i all tarflighet. Boëthius Levn. 162 (1875). En till snålhet gränsande tarflighet. Annerstedt UUH 1: 262 (1877). Dessa förtroliga, lättflytande samtal .. om lifvets allehanda småsaker och tarfligheter. SD(L) 19 ⁄ 8 1900, s. 5. Andræ Herdabr. 90 (1937); jfr SAOL (1998).
3) (numera föga br.) till 3: i fråga om värde l. kvalitet: bristfällighet l. uselhet; förr äv.: fattigdom. Tarfligheten i klädedrägt. Weibull o. Tegnér LUH 1: 287 (1876). (Sv.) Tarflighet .. (t.) Armseligkeit. Klint (1906). Hans seger genom ett nidverk liknade ett oäkta smycke, som var dag måste gnidas och blankas för att inte blotta sin tarvlighet. Heidenstam Svensk. 1: 56 (1908).
4) till 4: avsaknad av elegans l. finess, simpelhet; smaklöshet; äv.: vulgaritet. Möbler av .. tillfälliga former och genuint småborgerlig tarvlighet. Holmström LändStränd. 1: 18 (1913). Skrytsamhet .. stor rikedom och plump tarvlighet. Claëson Lockhart PolAgent 60 (1933). (Sv.) Tarvligheter (eng.) vulgarities. Harlock (1944). DN 16 ⁄ 5 1999, s. 3.
5) till 5, om egenskapen l. förhållandet att vara gemen l. elak, gemenhet, lumpenhet, elakhet; äv. (o. ofta i pl.) konkret(are), om ngt (t. ex. handling l. beteende l. yttrande) som uppfattas ss. gement l. lumpet l. elakt. Tavaststjerna Inföd. 202 (1887). En .. samlad bild av det mänskliga uronda — den fundamentala tarvligheten. Sörman Toto 85 (1929). Det ursinne .. som tar sig uttryck i sådana tarvligheter som att Rydberg .. skulle ha sålt sig åt reaktionen. SvLittTidskr. 1961, s. 119. Inte en enda god handling, bara tarvlighet, sjaskighet, svek. Malmsten DagKastanj. 302 (1994).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content