TOK tω4k, sbst.3, r. l. m. (Linné Öl. 64(1745: Token) osv.) ((†) n. Sterner ÖlVäxtv. 57(1926), Östergren(1958)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar; förr äv. TOKA, sbst.1, f.
bot. (den buskformiga) växten Potentilla fruticosa Lin., ölandstok; förr äv. ss. senare led i ssg, allmännare, om växt tillhörande släktet Potentilla Lin., fingerörter. Tokarna vill ha mager och sandig jord. VetAH 1741, s. 194. Tok kallas på Öland en Buske, som .. är mycket rar. Linné Öl. 63(1745). Tokens qvistar äro mycket sega och användas till qvastar. Fries Ordb.(c. 1870). En gammal käring, som skär ene eller tok för något husligt ändamål. TurÅ 1900, s. 86. Särskilt i kanterna av alvaret, blomma de låga snåren av tok. SvNat. 1924, s. 9. Växten som fått namn av det här landskapet .. kallas tok. Den blommar ihärdigt med gula blommor, ofta även som trädgårdsväxt. Expressen 24 ⁄ 10 1999, s. 16.— jfr KLIPP-, ÖLANDS-TOK.
Ssgr: TOK-BUSKE. (numera bl. mera tillf.) tok; särsk. (vid uppräkning o. d.) i fråga om enskilt exemplar. Nyman VäxtNatH 2: 73(1868). Vegetationen på .. (Alvarets) tuvmark utmärkes oftast av tokbuskar. SvNat. 1924, s. 15.—
SAOB
