TOK tω4k, sbst.4, r. l. m.
(numera föga br.) ss. benämning på ett slags kortspel (med l. utan uppslagen trumf), ”skitgubbe”; äv. om den person som förlorar i spelet; jfr MAS, sbst.3, MJÖLIS, MJÖLNAR-MATTE, MYLLYMATTI. Jag har .. sedt honom fort och väl spela Polskt Pass .. Tok .. samt Fem-kort. VetAH 1777, s. 6. I behof att muntra henne, föreslog jag ett parti tok. Bremer Grann. 1: 173 (1837). Den blir tok, som till slut har kort, då de andra icke hafva några. Lindskog Spelb. 239 (1847). Voro åter kamraterna till sammans någon mörk .. vinterqväll, togs kortleken fram. Vi spelade tok. Svedelius Lif 46 (1887). Det (är) bara stort folk, som kan spela priffe. Varken Anna eller Emma Laurell kan det. De kan bara Knekt och Tok och Komet. Lagerlöf BarnM 70 (1930). — jfr LILL-, LÅNG-, PEST-, STOR-TOK.
Ssgr (numera föga br.): TOK-PARTI. parti l. omgång av tok. Aldrig var ett tokparti mindre muntert. Bremer Grann. 1: 174 (1837). —
-SPEL. om kortspelet ”tok”; äv. om familj av kortspel. Tokspel .. Svarta Peter .. Blindtok (osv.). HbiblSällsk. 1: 355 (1839). IllSvOrdb. (1964).
SAOB
